För en lekman kan det vara ytterst svårt eller näst intill omöjligt att värdera ett biotech-bolag rätta börsvärde. För det första är läkemedelsforskning en mycket kostsam och tidskrävande sysselsättning.Tiden för att utveckla ett läkemedel är 10 till 15 år men det kan även ta betydligt längre tid.
Kostnaden för klinisk forskning har även ökat markant eftersom de regulatoriska myndigheterna kräver allt större och kostsammare studier för att minimera risken att godkänna läkemedel som visar sig ha biverkningar. Procentuellt brukar sannolikheten för ett läkemedel når marknaden anges till:
Efter all preklink cirka 20 procent.
Efter fas 1 cirka 30 procent.
Efter fas 11 cirka 65 procent.
Efter fas 111 cirka 90 procent.
Men att även läkemedel i fas 3 misslyckats har många aktieägare smärtsamt fått erfara förra året där Diamyds misslyckade diabetesprojekt utan konkurrens tar priset som det värsta exemplet.
Ett annat problem för en lekman är att ledningen för bioteknikbolag ständigt är överoptimistiska angående just sitt eller sina preparat. Anledningen är att man vill locka nya investerare och hålla kvar existerande aktieägare som förväntas ställa upp på återkommande nyemissioner vilka är den finansiella garanten för hela företagets existens. Men även om ett läkemedel godkänns finns inga garantier för att preparatet blir en kommersiell framgång. Exempelvis har Epicepts cancerpreparat Ceplene mot blodcancersjukdomen AML som godkändes av de Europeiska läkemedelsmyndigheten redan år 2008 idag knappt någon existerande försäljning. Ett annat problem för en lekman är att bedöma hur bra konkurrerande företags preparat i forskningsstadie är förhållande till det företag man själv investerat i. Men samtidigt är det en god sak att investera i biotech-bolag och speciellt i USA finns det exempel på aktier inom biotech som på bara några sekunder rockat rakt upp i börshimlen.
Kostnaden för klinisk forskning har även ökat markant eftersom de regulatoriska myndigheterna kräver allt större och kostsammare studier för att minimera risken att godkänna läkemedel som visar sig ha biverkningar. Procentuellt brukar sannolikheten för ett läkemedel når marknaden anges till:
Efter all preklink cirka 20 procent.
Efter fas 1 cirka 30 procent.
Efter fas 11 cirka 65 procent.
Efter fas 111 cirka 90 procent.
Men att även läkemedel i fas 3 misslyckats har många aktieägare smärtsamt fått erfara förra året där Diamyds misslyckade diabetesprojekt utan konkurrens tar priset som det värsta exemplet.
Ett annat problem för en lekman är att ledningen för bioteknikbolag ständigt är överoptimistiska angående just sitt eller sina preparat. Anledningen är att man vill locka nya investerare och hålla kvar existerande aktieägare som förväntas ställa upp på återkommande nyemissioner vilka är den finansiella garanten för hela företagets existens. Men även om ett läkemedel godkänns finns inga garantier för att preparatet blir en kommersiell framgång. Exempelvis har Epicepts cancerpreparat Ceplene mot blodcancersjukdomen AML som godkändes av de Europeiska läkemedelsmyndigheten redan år 2008 idag knappt någon existerande försäljning. Ett annat problem för en lekman är att bedöma hur bra konkurrerande företags preparat i forskningsstadie är förhållande till det företag man själv investerat i. Men samtidigt är det en god sak att investera i biotech-bolag och speciellt i USA finns det exempel på aktier inom biotech som på bara några sekunder rockat rakt upp i börshimlen.
